Category Archives: Bergsgorillor, Rwanda

Fotoutställning

Femte bilden i serien och den sista, nu skall jag skicka dom till labbet för utskrift.

_C5A2196_2030

Fotoutställning

Mitt fjärde val i min gorilla serie.

_C5A2265_web

Fotoutställning

Min tredje bild i serien med gorillor.

_C5A2252_web

Fotoutställning

Bild två som jag valt ut. Silverrygg med den yngsta.

_C5A2215

Fotoutställning

Jag skall ställa ut fem valfria bilder på jobbet. Det blir bilder från min resa till Rwanda och mötet med gorillor. Denna är mitt första val

_C5A2325_web

Nile River Rafting 2013, Jinja, Uganda

Nu har jag klippt ihop en video från vår forsfärd på Nilen i Jinja, Uganda.

Youtube: Nile River Rafting 2013, Jinja, Uganda

Nile River Rafting

Barn i Rwanda och Uganda

Under våra resa så träffade vi på massor med barn i alla åldrar i städerna och på landsbygden. Många i sina skolkläder och andra i sina vardagskläder. Dom var både blyga och nyfikna, en del sprang iväg, en del stannade och lät mig fotografera. Roligast tyckte dom att se sig själva på min kameras bildskärm och då ville en del gärna att jag fotografera dom igen. Ibland skickade föräldrarna fram sina barn så att jag kunde fotografera, sånt är tacksamt!

_C5A1252.png_C5A1432.png_C5A1481.png_C5A1512_800.png_C5A1515.png

Fakta och reflektioner – Rwanda – Uganda resan

Lite tankar och reflektioner i okronologisk ordning!

Bagage utresa: cirka 15 kg
Bagage hemresa: ca 14 kg
Bilder: fotograferat 2000 bilder och lite videofilmning
Flygresor & byten: Utresa7/7 cirka 22:30-: Stockholm – Addis Abebeba – Kigali Hemresa cirka 17:30-07.30: Enetebbe – Addis Abebeba – Stockholm
Hostels: mestadels bra standard, porslintoaletter och oftast rent och snyggt. Varmvatten i duscharna även om det rann långsamt
Mat: överraskande bra dock mestadels västerländsk, smakade knappt något unik Rwanda eller Ugandisk mat
Frukt: perfekt med solmogna tomater, avocados och ananas
Bordsskick: västerländsk med kniv och gaffel
Rwanda: Afrikas renaste land troligen, plastpåsar är förbjudna och allmän städning första lördagen varje månad, kanske något för oss?
Rwandier: trevliga och glada och lite nyfikna och förstår oftast lite engelska, franska är bättre
Uganda: glömt att förbjuda plastpåsar och att det är bra att städa, oftare! Fantastiskt landskap
Ugandier: trevliga och glada oftast även om attityden var lite mer ansträngd ibland
Handla: frukt och klädmarknader överallt men inget jag fynda på. Kvinnor tyck dock alltid hitta något att köpa!
Hygien: kändes säkert att äta både i Rwanda och Uganda eller så är jag immun!
Hygien person: klassiskt med smutsiga barn fast det är  dom hemma också, springer i och för sig inte i röd jord hela dagarna. Härliga leende med sina vita tänder
Vägar: oftast bra asfalterade vägar med många hastighetsgupp, oftast fem i rad, trodde bussen skulle skaka sönder när vi körde över dom och jag hoppa i taket när chauffören glömde att bakhjulen också skulle passera sakta
Sämsta vägen: utanför stora vägarna i national parker och avfarter, ganska guppig och dammig resa blev det då
Röd jord: kryper in över allt och värsta är att ligga bakom ett annat fordon, då hostar man nästan rött efter det
Platspåsar: förbjudna i Rwanda men ej i Uganda, vore bra om dom också förbjöd
Restauranger: oftast glad och trevlig personal, även om serveringen kunde ta lång tid, kokt pasta med tomatssås tog två timmar, vem somna i köket?
Religion: dom flesta är nog kristna men det finns även muslimer och ibland hinduer, det verkar funka
Internet: finns överallt med varierande hastighet, dock oftast långsamt
Vädret: mestadels sol eller molnigt och varmt, lite svensk sommar under hela resan, rätt behagligt. Blev i alla fall solbränd
Polis&Militär: fanns lite överallt som kollar trafik och säkerhet. Broar fick man inte fota om man inte ville ha ett personligt samtal
Öl: flera sorters öl som Nile, Bell, Tusker med flera, trevligt med 65ml flaskor och billigt
Prisnivå: lite dyrare i Rwanda än i Uganda men klart överkomligt. Öl 10-20 kronor, middag 50-100 kronor
Fågelliv: lite fågel i Rwanda men desto mer i Uganda, häftigt när vi gjorde en fågelvandring
Apor: springer fritt omkring på vägar och i träd. Häftigast var Guldaporna och Gorillorna såklart!
Restaurang: bästa och lite lyxigare restaurangen var i Kampala, en italiensk, en oas i vimlet. Beväpnade vakter på gatan utanför gjorde middagen säker!
Pool: endast en pool på resan, dock bada vi i sjöar och i Nilen
Byggnad: ingen speciell byggnadsstil, allt ifrån enkla träskjul till betonghus av enklare modell. Rikare bodde naturligtvis lite flottare
Stad: fick ingen upplevelsekänsla av städerna oavsett storlek. Allmänt bilkaos och köer och massor med butiker, kiosker och annat som fanns till försäljning
Magsjuka: dom flesta klarade sig även om del chansade med köp av grillspett på gatan
Klädsel: kvinnorna bar oftast något färgglatt, männen lite slappare
Sport: det finns golfbanor, fotboll, kricket, rugby och andra sporter
Rafting: ett måste på Nilen om du är i Jinja, Uganda, kanonkul!
Landskap: fantastiskt böljande landskap speciellt i Uganda och desto vackrare ju närmare bergen vi kom
Hundar: trodde att det skulle finnas fler vildhundar men tack för att vi slapp det
Skrytigt: nu har jag sett gorillorna och badat i Nilen *wwooo

Gorilla gruppen Kwitonda, Volcanoes National Park

Vi gick upp tidigt denna fredag i juli, för det var dags för vårt möte med gorilla gruppen Kwitonda. Här är några av alla bilder. Se mitt tidigare inlägg http://wp.me/s1yZju-gorillor

_C5A2016.png_C5A2180.png_C5A2197.png_C5A2214.png_C5A2267.png

Nile water rafting, Jinja, Uganda

Sista dagen i Jinja, Uganda och på vår långa resan, så gjorde några av oss en heldag på Nilen och åkte forsränning – Nile water rafting. Det var en häftig upplevelse. Vi var fem som åkte i vår gummibåt och med guiden Paul, som var mycket bra. Först fick vi träna i stilla vatten, att paddla långsamt och fort, ramla överbord och komma upp igen med mera.Han såg till att vi åkte de svåraste forsarna som är fyra eller fem gradiga och att vi välte. Jo han hjälpte till så att vi fick bada tre gånger, men vad gjorde det, det var en kanonkul upplevelse. Några liter Nilen vatten lyckades vi svälja, hoppas inte på efterföljande konsekvenser.

IMG_0132.jpgIMG_0138.jpgIMG_0147.jpgIMG_0152.jpgIMG_0261.jpgIMG_0267.jpgIMG_0270.jpgIMG_0457.jpgIMG_0561.jpgIMG_0566.jpgIMG_0569.jpgIMG_2373.jpg

Blandade bilder

20130721-154809.jpg
Vi passerade ekvatorn innan vi kom till Kampala!

20130721-154904.jpg
Nilens källa, utsikt från parken ovanför. Victoriasjön och Nilen.

20130721-154956.jpg
Vi campade på en villatomt. Trevlig dam som ägde huset och en bananplantage, ute på den Ugandska landsbygden.

20130721-155018.jpg
Här rullar våra två bussar, dom höll på att glömma mig när jag fotograferade men någon insåg snabbt att en vit man med kamera på den Ugandska landsbygden inte stämde, dom bromsade in!
20130721-155048.jpg
En typisk bild från en Ugandsk stad, mycket folk och motorcyklar.

Jinja, Uganda

Vår sista utpost, Jinja, Uganda. Vi lämnade Kampala tidigt på morgonen för att par timmars färd mot Nilens källa och Jinja. Vid Nilens källa, som är Nilen och Victoriasjön, åt vi en pasta lunch och vandra runt lite i parken och ner till stranden, för att stoppa tårna i Nilens vatten. Läste på en informationsskylt lite kring historien om upptäckten av Nilens källan, som söktes och upptäcktes av Livingstone. Får slutpost är en camping ytterligare en bit upp på Nilen, våra sista tre nätter. Här samlas tydligen många backpackers och andra resenärer. Vi. samlades snart i restaurangen och baren och snart stod iskall öl på borden.
Lokala guiden informerade oss om olika aktiviteter allt ifrån fiske, paddla kajak, åka forsränning i gummibåt med flera. Dom flesta hänger på forsränningen och så naturligtvis båtturen på kvällen, i solnedgången. Tyvärr har Nilens nivå höjts sex, sju meter, sedan kineserna byggt en damm så det går inte att åka på gamla ställena. Men tydligen skall det finnas utmanande forsar en bit från vår camp. Jag är beredd, på måndag kör vi, återkommer med rapport!

20130721-090509.jpg

Lake Bunyounyi, Uganda

Lördag 13 juli
Vi bryter upp från hotellet och det är dags att åka vidare mot Uganda. Det är inte långt till gränsen och snart når vi första stoppet. Exit stämpel att vi lämnar Rwanda stämplas i passet och snart går vi över gränsen till Uganda. Passen samlas in plus 50 dollar i visumsvgift. Ganska enkel hantering, skönt. Växelkontoret har dock en långsammare process, speciellt när ett trettiotal personer kommer in samtidigt. Blankett fylls i, dollar byts mot en bunt Uganda shillings. Några försöker sig på bankomaten, den lägger snart av efter det att tre personer lyckat få ut lite Uganda pengar. Snart fortsätter vi färden mot Lake Bunyonyi. Vi börjar en klättring på serpentinvägarna som slingrar sig upp för de gröna kullarna. Vi passerar jordbruk, skogshuggare och byar, om vart annat. Scaniabussarna segar sig uppåt med några av oss sittandes på taket. Barnen skiner upp och även en del vuxna när dom ser våra rosa bussar, jag vinkar febrilt tillbaka. Efter några timmars färd stannar vi på en rastplats med en fantastisk utsikt över det böljande landskapet framför oss. Jag hade ingen aning om att Uganda var så bördigt, så kulligt och fantastiskt. Matlaget har fixat ihop en pasta med grönsaker och tonfisk. Smakar jättegott! Till sällskap får vi ett tjugotal barn och en del vuxna från byn som ligger i närheten. Jag tar några bilder av barnen och vänder upp skärmen på kameran och visar dom resultatet. Dom ler stort upp och deras vita tänder skiner upp när dom ler. Dom säger inte mycket, betraktar oss bara. Färden går vidare. Vi befinner oss på cirka 2000 meters höjd hela tiden. Till slut når vi dagens mål Lake Bunyonyi, Ugandas högst belägna sötvattensjö, dessutom cirka 2000 meter djup. Hotellet ligger vid strandkanten och våra bussar rullar in en bit och snart börjar taklagen jobba och reser ställningarna på busstaken. Vi går snart ner till hotellets restaurang för middag och en första öl, innan det det är dags att gå till kojs. Här finns även andra reseföretag som GAP Adventures, Intrepid och några andra jag aldrig hört talas om. Dom tältar istället för att sova i bussarna.

Söndag 14 juli
Vårt hotell har en mindre badbrygga och den fylls snart efter frukost, alla är basugna. Vädret är molnigt men det värmer på bra ändå. På hög höjd är luften tunnare och det gäller att passa sig. Det bränner på bra. Jag slänger mig snart i, det är friskt kallt, lagom, perfekt helt enkelt. Jag crawlar över till andra sidan viken och tillbaka. Framför oss har vi ett par dagar att bara koppla av, skönt. Några besöker barnhem som finns i närheten och ”blir med barn”, faddrar till några barn. Jag bokar upp några av oss på fågelskådning, det blir en tidig nästa morgon. Vi är fem personer som går upp tidigt och vandrar iväg vid sjutiden med vår lokala guide. På sjön ligger dimman tät. Vi hinner knappt lämna hotellområdet innan vi träffar på dom första fåglarna. Guidens vana öga ser fåglar som vi knappt ser. Det är mest småfåglar av olika sorter, storlekar, färger men vi får även skåda rovfågel. Vandringen slutar på en kulle varifrån vi kan skåda ut över sjön som ligger blank som en spegel, vackert. På vägen tillbaka så passerar vi den lilla marknaden som är varje fredag och måndag. Små båtar kommer i strid ström och ankrar till. Folk stiger av med sina varor och gör sig i ordning. Det var verkligen värt mödan med en tidig morgon. Som bonus fick vi vara med om hur den närbelägna byn vaknade upp och alla som var på väg till jobbet och den lokala marknaden. En bra start på dagen.

20130718-191240.jpg

Gorillor – Volcanoes National Park, Rwanda

Fredag 12 juli
En tidig morgon igen, steg upp vid 04:45, det var min tur att hjälpa till med frukost. Tur att jag är morgonpigg även om detta är väl tidigt, på semestern! Frukosten äts under tystnad. Idag skall halva gruppen iväg på vandring efter gorillor och övriga söka upp golden monkeys och några en dagslång vandring i Diane Fosseys fotspår. Den kända kvinnliga forskaren som gjorde gorillorna världskända och som blev mördad, du har väl sett filmen! På campen, utgångspunkten för våra vandringar, samlas vi i de olika grupperna och får information av våra guider. Vi är åtta personer i vår grupp, vilket är max. Vi får sällskap av två australiensare och två kanadensare. Efter en kortare bilfärd så börjar vår vandring över åkermark. Vi når snart en stor stenmur, gränsen till skogen. Här får vi ytterligare instruktioner, hur vi skall agera när vi möter gorillorna. Guiderna vet alltid var de olika gorilla familjerna lever men skickar alltid ut spanare för att lokalisera dom. Gorillor är lata och rör sig inte långa sträckor inom sitt revir. Vi följer en stig längre och längre in i skogen, en blandning av lövskog, bambu och buskar. Vår guide roar oss med olika historier om gorillorna och deras leverne. Vi behöver inte vandra långt, cirka 45 minuter, innan vi får information att lämna våra ryggsäckar och bara ta med kamerorna. Skönt att slippa vandra i timmar, vilket ibland händer innan man får träff. Vi hör hur det rör sig i snåren och snart sitter han där, den första silverryggen, en stor hane. Vi hamnar ansikte mot ansikte endast ett par meter mellan oss. Jag hinner precis ta några bilder innan han vänder oss ryggen, helt lugnt. Jag ler för mig själv.
Guiden vinkar till oss att gå vidare, det finns fler gorillor. Snart ser vi fler i buskagen, tre mindre gorillor som leker med varandra, dom är otroligt viga när dom slänger sig mellan trädgrenarna. Till slut stannar vi framför fru gorilla och hennes unge och en yngre krabat. I bakgrunden står chefen själv, silverrygg som är gruppens ledare och övervakar oss. Dom ligger och slappar utom gorilla ungen som är rastlös och hela tiden vill leka. Det hjälper inte att klättra upp i trädet ovanför och ramla ner för att få igång mor och bror. Väldigt mänskligt. Jag fotar febrilt på endast några meters avstånd, och försöker hitta skärpa och rätt inställningar, lutandes mot ett träd. Jag blev förvånad att vi fick komma så nära, helt fantastiskt och och otroligt. Snart har vår timme gått, vilket är maximal tid som tillåts när man besöker en familj och det var dags att börja vandringen tillbaka. Det är endast ett begränsat antal gorilla familjer som vi turister får besöka i området och det är också begränsat antal besökare. Andra gorilla familjer är helt skyddade från omvärlden och det är endast forskare som får besöka dom, vilket naturligtvis är bra. Det har varit en helt fantastisk dag med mycket intryck. Nu är jag nyfiken på hur mina bilder blev, hem till rosa bussen!

20130715-120856.jpg

20130715-152846.jpg

Ruhengeri, Rwanda

Torsdag 12 juli
Vi befinner oss på ett hotell i Ruhengeri på cirka 2000 meters höjd. Våra rosa bussar har parkerat parallellt bredvid varandra. Vi har gångavstånd ner till staden och marknaderna. Från hotellet kan vi se någon enstaka grönklädd bergstopp, ena stunden synlig för att i nästa stund försvinna i dimman och molnen. Vi har inget klart väder och det är lite småkyligt tidigt på morgonen. Vi äter en tidig frukost. Det är dags för första gruppen att träffa gorillorna.  Jag bestämde mig för fredagsgruppen för att på torsdag söka upp guldaporna som lever på samma höjd i den täta bambuskogen. Vi åker i jeepar i tjugo minuter till parken och samlingsplatsen och där bjuds vi på te och kaffe. Vi var en stor grupp som samlades för att tillsammans med guider vandra och söka upp guldaporna. Vi fick information hur mötet kunde vara och hur guldaporna lever. Efter en kortare vandring in i skogen och den täta bambun så stötte vi snart på en grupp. Dom är mycket snabba och satt inte länge innan dom hoppa vidare. Det tog ett tag innan dom vågade sig närma oss. Till en början var det mycket svårt att fånga dom med kameran men ju längre vi stod kvar, desto närmare kom aporna. Det var som att vi accepterades och att dom vågade komma oss närmare. Lika nyfikna som vi kanske. Som närmast stod jag endast någon meter en apa som satt i bambun och åt skott, bark eller blommor. Jag följde aporna intensivt i lövverken men det var svårt att få bra fokus med kameran, utom när dom stannade till en längre stund och åt eller spanade. En del apor verkade jaga varandra, drog varandra i svansarna eller försökte sno den andres mat. Rätt kul att beskåda.

På kvällen är vi några som går till en bättre restaurang som ligger på promenadavstånd från hotellet. Här är det vänstertrafik så det gäller att gå på rätt sida, speciellt i beckmörkret med obelysta gator. Fast jag är inte orolig dom kör väldigt lugnt i Rwanda och omtänksamt känns det som. Restaurangen känns modern och liknar en loungebar med sina soffgrupper på altanen en trappa upp. Vi sätter oss och dom flesta beställer pizzor eller lassange, serveringen går ovanligt snabbt. Gott med en kall öl i den ljumna kvällen.

20130711-224248.jpg

20130711-224314.jpg

Never again!

Onsdag 10 juli, Rwanda
Nu har vi vaknat upp för tredje dagen i Kigali, Rwanda. Matlaget har fixat frukosten, ganska klassisk svensk frukost med lokala råvaror, flingor, frukt med mera. Det är lite svensk sommarväder, lite kyligt på nätterna och morgonen. Så snart solen gått upp så stiger temperaturen snabbt, 25-30C, skönt. Vi bor på hotell La Palisse parkeringsplats, tillgång till både pool och restaurang. Poolen är bäst, 25 meters så jag har hunnit med några vändor.
Igår tisdag var en intensiv och känslomässig dag i Kigali. Vi besökte två kyrkor och ”hotell Rwanda”, som heter något annat (du har väl sett filmen?) och ett musem. Alla handlar om tragedin 1994 då cirka en miljon tutsier mördades av hutsier. Kvinnor, män, barn, gamla som unga slogs ihjäl, dödades med machetas, plågades, våldtogs med mera. Alla jävligheter och ingen fick komma undan. Vi blev gudidade på platserna och fick se benrester, skallar och kläder som var placerade på hyllor, rad efter rad och visade endast en bråkdel av de tusentals som mördats. Gripande! Vi såg texter av barn som skrivit till sina mördade vänner, oftast återkom -never again! Idag är alla Rwandier och ingen får kalla någon för tutsi eller hutsi, vilket var en idée av Belgierna på trettiotalet och rasindelning. Nyligen dömdes en man i Sverige för just sitt deltagande i mördandet. Så frågan är fortfarande mycket aktuell.

Lite om hur vi reser. Vi åker i två rosabussar, modell Scania, cirka 40 personer. Jag har inte lärt mig namnen på alla men med lite daglig träning så skall det nog sitta efter ett tag. Vi sover i eller på busstaket. Mina första två nätter har blivit inne i bussen, och första natten utan myggnät, ett misstag. Bilder kommer från insidan om ett tag. Idag lämnar vi Kigali för att åka norr mot Ruhengeri. Det är dags för möten med gorillorna. Vi delas upp på två dagar och Jag kommer att göra min vandring i gruppen på fredag. Torsdag blir en kortare vandring för att spana på de så kallade guldaporna och på eftermiddagen besök på lokala marknaden. Nu är det snart dags för avfärd, jag återkommer.

20130710-083215.jpg

Färdplan – Bergsgorillor Rwanda & Uganda, 7-24 Juli 2013!

 

Nu är det dags igen! Nedan är färdplanen för min resa med Rosa Bussarna i sommar till Rwanda – Uganda 7 juli – 24 juli. Vi kommer att resa och bo på rosa buss, campingar och hotell. Det har jag inte gjort sedan jag reste med Rosa Bussarna för första gången i Sydamerika, Chile-Bolivia-Peru, år 2003. Vi skall bland annat spana efter gorillor i norra Rwanda, åka på safari, uppleva historien om de tragiska folkmorden i Rwanda, då cirka 1 miljon tutsier mördades, sommaren 1994. Jag bloggar från min resa när tillfälle finns och internet är tillgängligt! Kommentera gärna!

Dag 1 7 juli Stockholm – Addis Abeba
Dag 2 8 juli Addis Abeba – Rwanda – Kigali
Dag 3 9 juli Kigali
Dag 4 10 juli Kigali – Ruhengeri
Dag 5 11 juli Ruhengeri
Dag 6 12 juli Ruhengeri
Dag 7 13 juli Ruhengeri – Uganda – Lake Bunyonyi
Dag 8 14 juli Lake Bunyonyi
Dag 9 15 juli Lake Bunyonyi
Dag 10 16 juli Lake Bunyonyi – Queen Elisabeth National Park
Dag 11 17 juli Queen Elisabeth National Park – Bushcamp
Dag 12 18 juli Bushcamp – Ekvatorn – Kampala
Dag 13 19 juli Kampala
Dag 14 20 juli Kampala – Jinja
Dag 15 21 juli Jinja
Dag 16 22 juli Jinja
Dag 17 23 juli Jinja – Entebbe – Hemresa
Dag 18 24 juli Ankomst Stockholm

no images were found