Base camp

Inte helt enkelt att uppdatera när internet inte alltid fungerar på vischan. I vilket fall som helst så har vi lyckats nå base camp efter en lång bilfärd över flera ”toppar” och serpentinvägar både uppför och nedför. Vi fick tyvärr en dags försening pga strul med kineisk miltär dvs inte med oss utan en incident på base camp. Sista delen och vägen till base camp var inte asfalterad, behöver jag beskriva färden mer än så? Base camp för besökare som oss består av ett stort område med uppställda tält med fantasifulla namn tex hotell california mfl. Väl på plats så var det inte mycket vila utan vi fick ta ”lokal” bussen för vidare färd ca 3 km, för det var så långt vi fick komma för den kinesiska militären. Det var i alla fall fotoläge över ett nästintill molnfritt Mt Everest. Jag brände av många bilder och hoppas att några blev bra. Vi bestämde oss för att gå tillbaka till lägret en trevlig promenad på 5100 m ö h. Väl i lägret visade flera av deltagarna tendens på höjdsjuka och vår färdledare Peter blev orolig och bad oss att fundera på om vi skulle stanna kvar över natten. Fick någon allvarligt problem under natten var vi tvungna att bryta upp vilket skulle strulat till det. Det beslutades att vi bröt upp sent på eftermiddagen och körde ner till närmaste by för logdi och mat. Login var mycket enkel, vi sov ett par personer i varje rum och fick en sju rätters middag av husmor med dotter innan vi la oss. Måste skriva om toaletten som låg på samma plan. Den bestod av ett rum med tre rektangulera hål i golvet. Dvs det fanns inga avskiljande väggar eller liknande. Jag undrar hur det var tänkt? Skulle man sitta tre personer samtidigt och göra sitt elller?

Tidigt på morgonen for vi vidare mot den Nepalesiska gränsen. Efter många timmars bilåkande, lunch i en håla som Gud glömt (men god mat), kom vi så fram till gränsstaden mot Nepal. Skönt att få checka in, äta och sen gå å lägga sig. Men sömn, nej då! Jag och mon rumskamrat. Och några till fick nattsömnen störd av nattklubben några våningar ner. Vi var på nattklubben hela natten trots sänglänge. Jag har lyssnat på indipop, techno, trance med mera och det tystnaden först 05.00! Där rök den natten sömn och jag undra hur f-n man kunde boka in detta hotell! Efter frukost väntade den kinesiska tullen. Dom öppnade först kl 10.00 och då lyckades vår kineiska guide snacka oss ur obligatorisk röntgen av bagget. Innan vi släppptes put så genomsöktes vårt bagage mintiöst eller det såg så it. Tulltjänstemännen var inte så engagerad men tränade gärna sin engelska men lite läst prat. Trevligt var det speciellt med den kinesiska tjejen som sökte igenom min ryggsäck. Jag klarade mig och även övriga å snart var vi över i Nepal, enklare administration och visumhantering, klart på fem röda! Nu sitter jag i Kathmandu och skriver mer imorgon om vår bilfärd från gränsen till Kathmandu, en bilfärd över det vanliga.

Share
This entry was posted in Kina & Tibet 2011.